För ett år sedan,idag,gick jag och la mig,oviss om vad som skulle hända mig.Oviss om gåvan jag skulle komma att få...Mycket tidig morgon vaknade jag av vågor som gick genom hela min kropp.Vågorna fick mig att bli varm och lycklig...."Du får komma nu,det är okej!"...Jag gick ut och gick,ville vara själv en stund,bara du och jag,en sista gång.Lilla du.Little Oat,lilla O.Jag skulle få träffa dig,nu äntligen!Som vi väntat på dig,älskling.Det var nu jag skulle bli mamma till två,och Lughán skulle bli storebror.Älskade lilla du.Jag kände så mycket tillit där i bruset.Världens bästa brus..Dagen den 11/1-11 gick,och natten kom.Två väldigt betydande kvinnor kom hem till mig,till oss.Dem var hos mig,vakade vid min kropp.Du kämpade så för att ta dig ut,jag kämpade med dig.Vi dansade,svävade,simmade i poolen,koncentrerade oss på andning,kärleken och ljusen som brann...Din bror vaknade framåt småtimmarna den 12....Jag var trött men lycklig.Jag tänkte bara på dig,hur mycket jag älskade och längtade efter att få träffa dig....Sen kom ambulansen...Lilla Du.Du ska veta att det spelar ingen roll hur mycket det brusar runt mig och dig,i vår bubbla fanns bara vi.Kockan 15.35 den 12 Januari föddes du,och tårarna av lycka föll som silverdroppar ner på din nyfödda hjässa.Jag kunde bara röra huvud och händer,det var det enda som behövdes.Min mun att kyssa dig med.Händer och fingrar att smeka din lilla,varma,ludna kropp,armar att omsluta dig med.Ur värme kom du,i värme ska jag för dig.Du var så mjuk och varm och helig,helig,helig...Skrattade mig varm av tanken på att jag nog bara hittat dig någonstans.Du såg ut som en liten skogsvarelse,ett vilt smultron jag hittade bland mossan i skogen,när jag skulle ut och plocka svamp...Tittade på dig.Du hade inget namn ännu....För mig var du Uma..U-M-A...Min Uma,min dotter.
Ett år har snart gått.
Alldeles för fort.Livet är bitterljuvt,bebistiden flyktig.
Du pussar mig nu,lyssnar till ditt namn.Leker,klättrar,dansar,skrattar,gråter.
Jag snusar i mig så mycket av dig som jag bara kan.Du är helt galen.Och underbar.Så mjuk och busig,full av energi och sprattel.Din knubbiga lilla kropp.Så glad när du får vara naken och lyssna på musik,dansa och kivas med din bror.Du tycker så mycket om när jag sjunger för dig,när vi sover tillsammans,när jag bär dig.
Tänker mycket på framtiden,och hoppas att jag kan hjälpa dig med saker som är svåra,
hjälpa dig att ta hand om dig själv.Ta hand om dig själv och din själ,flickan min.Lilla dyrbara.
Är innerligt tacksam varje dag för att du finns i mitt liv.Att jag får vara din mamma.Jag är långt ifrån perfekt,jag är långt ifrån världens bästa mamma,eller människa.Men du ska veta att du och din bror är det bästa som har hänt mig.Du är guldet i min tillvaro,lugnet i min själ.Du är min hjärtas allra största fröjd,skälet till mina klaraste skratt,mina renaste tankar,mina lyckligaste stunder.Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig.Jag vet inte vad jag ha gjort för att få ha er båda,en himlens gåva.Jag är bara en jordling,jag.Som fått en välsignad kyss av änglar,att få ha er hos mig.
Snart fyller du 1 år gammal,min älskade,älskade Uma Isobel.Min Uma.Mamma älskar dig så.
"Oh feet,why do I need you when I have wings to fly?"
Flyg fågel,flyg!
No comments:
Post a Comment