Uma.

Uma sitter nu.På tjocka ben.Hittills har hon ju bara sutit på knäna,haha,men sina tjocka korvben.Korta små stubbiga lår.Hon är så go.Går obehindrat om hon håller fingret,menär ej intresserad av att utforska det för sig själv.Inte intresserad.Kapabel,visst,men ointresserad.Det är helt okej.Hon tar det lugnt.Liten,lat,lurvig larv.Mammas lilla hjärta.Hon pratar om myclet och tycker myclet om att vara social,idag när farmor kom var hon blyg först,men lekte sen "kasta boll" med kusin och farmor.Hon ser upp till sin bror så mycket.Följer efter honom,gör som han gör.Sitter på lilla stolen med spretiga små ben,klättrar överallt,efter honom.Med ett försiktigt innerligt leende på ansiktet.Innerlig.Uma är innerlig.Jag är så tacksam för allt jag får.Det gör ont överallt när jag tänker på att jag får vara mamma till mina små underverk.Ont i hela mig.Ont i hela mig.Varm och tacksam.